Qunilla

Idag var det skönt väder med svalkande vindar perfekt för svettigt utejobb. Har rivit upp alla kantstenar runt rabatten jag håller på att utplåna. Har också vänt jorden flera gånger med grepen och plockat upp varendaste rotbit från de förhatliga parkslidena. Tänkte avsluta alltihop och slänga ut gräsfrön men orken tröt så det blev till att avbryta och i sakta gemak styra kosan in till kökssoffan. Efter en välbehövlig dusch och lite nygräddad äppelkaka återkom orken om än väldigt ledbruten. I morgon ska det göras klart och sedan är det färdiggrävt för den här hösten. 

Om någon mot förmodan upplever att jag skryter med mitt jordbrukande så är det feluppfattat eftersom jag gör allt jobb med stor glädje och iver men gnäller lite över att kroppen liksom sviker innan jag är klar. Jag har en del att ta igen efter alla år med min onda höft som nu efter operation verkar klara det mesta. Har genom åren ritat så många skisser med drömrabatter och nu äntligen finns det kroppsliga förutsättningar för att kunna gräva och greja och det är stor lycka för min del. Dessutom kostar det ingenting vilket är ännu bättre med tanke på min usla ekonomi.

 

Under nästan 44 år jobbade jag och skötte som de flesta kvinnor barnen och allt i hemmet. Sedan blev det gamla föräldrar och barnbarn och det är egentligen först nu som pensionär som jag har tid och ork att ägna mig åt mig själv och att förverkliga de drömmar som inte kostar någonting annat än kroppsarbete. Och jag är lycklig om än med en känsla av väldigt långa armar.