Qunilla

När jag gick och lade mig i gårkväll hade jag på känn att jag skulle vakna till vita gräsmattor och mycket riktigt blev det också så. Visst blir dagen genast ljusare och rönnarnas djupa höstfärger brinner som eldar bland stora snöflingor och limegula häggar. Vackert så klart men olusten inför vinterhelvetet känns ända ut i tåspetsarna. Mörkret, all is och kyla känns tyngre för vart år. Dessutom är det som jag skrivit så många gånger förr en alldeles för dyr årstid vad gäller elräkningarna för min magra pension.