Qunilla

Vaknade denna morgon till regntunga skyar efter många dagar med högsommarvärme och en exploderande grönska. Min kropp har mått gott av lite vila från utejobben och växtligheten behövde vatten, men i morgon får det gärna bli soligt och varmt igen.

Vad gäller utejobben är det bara kvar att gräva ner en rosa klängros och naturligtvis täta gräsklippningar för att hålla maskrosodlingen kort. Nu är det alltså tid att sitta på parkett och njuta av blommor och bin.

 

Det har varit festligheter nere på samhället men jag har inte dumt nog tagit del av utbudet på grund av ett bråkigt knä som inte alls gillar att bli ansträngt. Att pyssla på här hemma går bra men inte att gå längre sträckor. Däremot var jag ut och glidigt med sonen och barnbarnen i deras rariet Opel Commondore från 60-talet. Mina föräldrar hade en likadan fast vackert metallic blå. Väcker kära minnen.