Ishalketider
Den här morgonen kändes som en brutal väldtäkt på både kropp och själ. Hade nämligen tid hos diabetssköterskan redan klockan åtta så det blev till att stiga upp strax efter sex för att hinna med kaffe i lugn och ro. Ett måste för att dagens ska bli bra. Stress är förödande och har nog alltid varit en av mina värsta fiender. Tror att mitt liv hade kunnat vara helt annorlunda om det lite oftare hade funnits möjligheter att lyssna på kroppens varningssignaler.
Förvånansvärt nog var både långsocker och vikt helt okey med tanke på alla snabba kolhydrater som jag smällt i mig under helgerna.
Väl hemma igen kröp jag ner under täcket och sov tre välbehövliga extratimmar. Vaknade huvudvärksfri och lite piggare än jag varit de senaste dagarna. Lyckades till och med dammsuga hela huset, vika massor av tvätt och städa toan. Befriande känsla som nästan fått mig att dansa fram i pur glädje.
Syrran kom på besök med present som visade sig innehålla en jättevacker thekopp, sked och doftande Kalixthe. Nu ska livet ta nya vändningar. Så fort det blir kallare och mindre halt ska vi minsann börja promenera, inte för att banta utan för att tanka ljus, surra och skratta.
Nu i kväll vågade jag mig ut på ishalkan och råkade hamna på blomsteraffären där de precis bar in fräscha flerstängade orkidéer. Nu pryder ett fint exemplar mitt köksfönster. Bilden blev tyvärr rejält oskarp ...