Qunilla

Idag var jag på biograf mitt på dagen och såg filmen Återträffen som handlade om en skolklass som hade tjugoårsträff. En av tjejerna, hon som mobbades på flera olika sätt, bjöds aldrig in till festen. Den här tjejen gjorde istället en film om festen där hon klirrade i glaset och höll ett tal om sin syn på skoltiden. Hennes tal ledde till många upprörda känslor och hon slängdes helt sonika ut från festen av sina gamla klasskamrater.

Innan filmen premiärvisades ringde hon upp alla sina gamla skolkamrater och bjöd in dem att komma och se filmen plus prata om hur de upplevde det hon försökt att skildra. Som väntat var det många som med taffliga undanflykter försökte klara sig undan mötet med den de mobbat under många år. 

 

Biosalongen var välfylld av påtagligt många pensionerade lärare. Filmen måste ha väckt många tankar och minnesbilder och kanske både skam- och skuldkänslor för att de genom åren vet att de valt att blunda för mobbningar i sin skola. Inte hos alla, men säkert hos många.

 

Skolan och olika forum på internet är de stora arenorna för mobbning bland barn. Föräldrar borde ta mycket större ansvar för vad deras barn sysslar med på internet och alla som arbetar i en skola är enligt lag skyldiga att agera direkt när någon utsätts för kränkande behandling av något slag. 

 

Mobbning ger livslånga skador för den mobbade och ibland även för den som tilläts mobba utan att vuxenvärlden ingrep.

 

Mina erfarenheter av mobbning inskränker sig till att jag blev kallad för kycklingen, hönan och pullan eftersom min pappa hade ett stort hönseri hemma i byn. Dessutom fick jag heta piraten då jag långa perioder fick ha en svart lapp över ena ögat på grund av skelning. De värsta plågoandarna var några kamlungepojkar så min pappa bad mig säga "Hej sikrumpor!" Glad åkte jag iväg till skolan och direkt när första glåporden haglade uppifrån trappan ropade jag glatt "Hej sikrumpor". Därefter var jag fri plågoandarna under resten av min skoltid. I mitt fall for jag inte illa av glåporden eftersom jag tyckte om våra kycklingar och hönor, men glömt har jag inte.

 

I dag är problematiken på en helt annan och allvarligare nivå och det krävs kraftfullt agerande från både skola och föräldrar för att få stopp på kränkningarna.