Äntligen sol!
Vaknade till en underbart solig vårdag och drack morgonkaffet ute på farstubron medan katterna rekognoserade så långt deras linor räckte. Emil har säkert minst 25 meters lina men Ida som med förkärlek snurrar in sig i allt tänkbart har lite kortare. Emil verkar förstå att han ska gå tillbaka åt samma håll för att komma loss medan Ida bara tar ett varv till så att hon sitter fast ännu hårdare. Katter är inte så olika oss människor som vi tror. Vissa lär av misstagen medan andra upprepar samma om och om igen.
Kråkorna bygger bo i grannens stortall till hans fasa men mig kvittar det. Svala eller kråka, alla är lika välkomna.
Idag krattade jag trottoaren som har sett ut fördjävlig sedan snöröjningen även skalat av matjordslagret och lämnat fula högar lite här och där. Det blev två proppfulla skottkärror med gräs, jord och sten.
Efter kraftansträngningen med krattan satt jag med näsan mot solen och lät fräknarna ploppa upp som flugskitar i hela ansiktet. Med åren blir jag allt fräknigare. Konstigt.
Energin har även räckt till chiabattabak, wienerrutsbak och två tårtbottnar. Påskbaket därmed klart bara matinköpen kvar.
Är väldans nöjd med dagen. Känns som att livet återvänt och höften funkar perfekt även om det småmolar lite när jag lyfter tyngre saker.