Höstjobbat

Emil, min älskling, när han var en liten gosse.
 
 
Idag var det lika grått och trist som igår men jag tog ändå tjuren i hornen och klädde mig för utejobb. Efter många timmars jobb är alla lövberg från gårdagen antingen i komposten eller på släpet. Tre stora björkar och en enorm hägg ger verkligen gigantiska mängder löv. Ännu är det löv kvar i träden men det värsta är dock borta från marken och grannsämjan räddad. Efter en välbehövlig dusch och temperatursänkning inomhus blev jag människa igen och åkte iväg på en byssrant. 
I kväll är det nästan krispigt kyligt i mitt hus och mina fötter och nästippen är nästan i förfrysningsstadiet. Brrr. Drömmer alltmer om sol och värme i något fjärran land. Så skönt det skulle vara och tassa omkring i solvarm sand och att vara utomhus i kortärmat om kvällarna. Men för att tassa omkring måste min höft fixas så att jag inte behöver flaxa omkring som en halt kråka. Får en chock varje gång jag ser mig själv i ett skyltfönster. Bredbent, haltande och viftande armar. Och dessutom djävligt ont.