Qunilla

Det har alltid förvånat mig att så många människor väljer att inte se missförhållanden inom skolan, sjuk- och äldrevården. Kanske för att sanningen är för obehaglig och skrämmande. Eller ännu värre för att slippa engagera sig och ta ansvar.

 

I dagens tidning menade skolchefen att skolan gjort allt de kunnat för att motverka mobbning i kommunens högstadieskola. Pyttsan, vilket svammel. Den valsen kan jag eftersom jag varit med förr. Mitt förtroende för skolan i den här kommunen när det gäller individuellt stöd till elever och åtgärder mot mobbning ligger på noll. Tyvärr.

 

Kvällens teveprogram tog upp missförhållanden och akuta utvecklingsområden inom äldrevården. Ännu ett superangeläget område och jag undrar verkligen hur den så kallade barn- och äldreomsorgsministern hamnat på det jobb hon har. Herregud!

 

Jag är ganska säker på att alla som jobbat eller haft en anhörig på ett äldreboende fasar för att själva hamna i en tillvaro där det råder tristess, övermedicinering och svält. Jag har sett mer än tillräckligt och redan för flera år sedan reagerat på det som nu tas upp i medierna.

 

Ok, det är ett år till nästa val och då är det ju alltid de här angelägna områden som lyfts fram men så till syvende och sist vill för många väljare ha mer i sin egen plånbok och då får de här angelägna områdena stå tillbaka ännu mer än innan valet. Det är våra barn som är våran framtid samt våra äldre som byggde den välfärd som en gång var vårt lands stolthet som drabbas. Skamligt. Sorgligt.