Qunilla

 

I förmiddags kom vi oss äntligen ut i skogen för att samla lite kvistar, kottar och mossa. Precis då kom de första riktiga snöflingorna och dessutom var mossan fastfrusen i marken. Just detta med frusen jord är traumatiskt för min del. Marken blir isigt oigenomgränglig och mörkret sänker sig sakta men säkert över oss. Känner mig fångad i en burk och det är banne mig inte det minsta kul.

 

Dottern och jag har jobbat mest hela dagen med att ställa i ordning inför våran hantverksförsäljning.  Garaget är nu gjort om till ett ombonat och varmt rum med mjuka mattor på golvet och möbler i gammal stil. Det är himmelens kul att förverkliga drömmar. Om sedan försäljningen går bra så blir det verkligen bingo. I kväll rollade jag färg på garagehyllorna som med åren blivit allt annat än fräscha. Som vanligt utan skyddskläder eftersom jag hade en teori om att det inte skulle stänka ...

 

Det är märkligt men som pensionär är det fullt upp varenda dag, kanske beroende på att jag aldrig slår rot i tevesoffan dagtid. Inte ens morgonteve förekommer i detta hus. Att ha fullt upp är också det jag trivs allra bäst med. Det är inte så att jag känner mig duktigare än soffpotatisar bara för att jag gillar att ha fylla mina dagar med pyssel som förekommer i min lilla värld. Det är bara så egoistiskt enkelt som att jag mår så himla bra av att hålla igång. En lightform av både fysisk och psykisk friskvård.