En helg till våra käras minne
För mig är Alla helgons helg ett minnets tempel så heligt och fyllt av innerlig kärlek och tacksamhet till nära och kära som lämnat jordelivet och som alltid så länge jag lever finns inom mig.
En enda liten fladdrande ljuslåga på en grav eller hemma på köksbordet kan rymma en hel värld av minnen. Mest glada och trevliga minnen, men som alla andra bär även jag på sorger som jag har lärt mig leva med och kanske bär jag även mammas och mormors sorger i min ryggsäck.
Sorgligaste händelsen för min mormor var när hennes mamma dog och de fick en riktigt elak styvmor som dessutom hade med sig en egen dotter. Även styvmodern dog tidigt i slutet av 1800-talet och som jag förstod det var styvmammans död en lättnad för min mormor och hennes systrar. Mormors yngsta syster lär glad i hågen ha skuttat omkring så storasystrarna fick dämpa hennes glädje till ett mer passande uppförande i ett sorgehus. Jag tänker ofta på min mormor och de umbäranden hon fick utstå som ung när hon var städslad som piga långt hemifrån.