Äntligen!

Höftoperationen gjordes i onsdags och fredag åkte jag hem till min egen sköna säng. Sjukhuset skötte sig över förväntan. Synnerligen trevlig och tjänstvillig personal, alla kategorier. Operationsteamet var suveränt. Fick ryggbedövning som jag knappt märkte av på grund av lugnande eller smärtstillande. Sedan fick jag hörlurar och Ewa Cassidys underbara röst vaggade mig snabbt till söms. Ja det sprutades väl in något lätt sövande också kan jag tänka mig. En och halv timme senare vaknade jag och då höll läkaren på att sy igen såret bak på skinkan. Det enda jag kan klaga på förutom virriga tanten som höll igång precis hela natten innan operationen var att jag skulle skickas hem med reguljär buss. Tack och lov kom dottern efter mig och jag tror inte att mina krafter hade räckt många minuter längre än vad bilfärden tog. Med buss hade det tagit dubbelt så lång tid.
Speciellt  märktes det tydligt att inte en enda personal betedde sig nedlåtande mot någon patient, inte ens mot virriga tanten. Ringde man på klockan kom de blixtsnabbt och behövdes mer smärtstillande var de tillbaka lika snabbt. Inga onödiga fördröjningar. Gav personalen en stor eloge för det proffsiga förhållningssättet innan jag åkte hem. Natten efter operationen var smärtsam men sedan har det varit nästan helt smärtfritt.
Lunch och middagsmaten var vedervärdigt dåliga. Vill fortfarande kräkas när jag tänker på rörorna.
 
Det är skönt att vara hemma fast lite jobbigt också när krafterna inte vill räcka till det jag vill. Blir en hel del vilande. Huset känns som en enda röra och svårt är det att plocka upp och bära saker när man har två kryckor. Nåja, dottern ska få dammsuga när hon kommer tillbaka om en stund.