Nya vanor
Det är ingen hejd på vackervädret och jag säger bara tack tack för var dag som går. Det är märkligt att det skulle ta ett och halvt pensionärsår innan jag fick ro nog för att sitta i en solstol längre än fem minuter med näsan mot solen.
Det är en tid av förändring på flera plan i mitt liv och det både lockar och känns urjobbigt. Önskar att jag hade höftopertionen bakom mig för att kunna göra en del saker på stört, men nu är det som det är och det är väl bara att ge sig till tåls ett par månader och sedan hoppas att operationen blir lyckad.
Idag har jag lämnat tillbaka en kasse filmer och talböcker till min kära och generösa vän Lillemor och som vanligt följde en ny trave film med hem. Det hon gillar passar även mig. Det blir många spännande kvällar framöver.
I kväll har jag en liten nattgäst i min säng. Hon hade glömt sina gosedjur hemma men somnade lycklig med min stora kisse intill sig. Av spinnandet att döma var han också nöjd.
