Qunilla

I går när jag sprang runt med gräsklipparen kom snälle grannen Joel 81 år och menade att jag är rask som en 17-åring. Klart jag kände mig glad och blev extra vigulant men i morse när jag vaknade kändes kroppen som den 64-åring jag faktiskt är. Ja faktiskt ännu äldre, jisses kunde knappt stödja på ena benet. Det här med höftoperationen är tveeggat, å ena sidan längtar jag efter att kunna röra mig utan smärta och å andra sidan gruvar jag mig för hur det ska gå med gräsmattan och annat unerhåll under konvalecensen. Nåja det får bli en superkort återhämtning.

 

Idag har syrran och jag äntligen kommit oss för att beställa självvattnade insatser till våra käras gravar. Det har blivit  dyra blommor under alla år när man räknar i snitt två resor i veckan á 7 mil under hela sommaren plus plantering och bortstädning frampå hösten. Hädanefter kanske det räcker med hälften och ändå frodas blomstren så att vi inte behöver skämmas.

 

I går hade vi +28 och i morse var det +10, lätt regn och rejäl blåst. Brrr, men faktiskt rätt så skönt med lite svalare väder en dag eller två.