Ljusare för var dag
Solen ligger fint på trädtopparna långt borta i horisonten och himlen är klart vinterblå. De rimfrotsklädda björkarna glittrar som guld och några fåglar kvittrar glatt i närheten. En härligt underbar tid kommer närmare för var dag som går. När musiken till solens upp och nedgång visas i teve ringer små jubelklockor i mitt inre och jag tänker på blomfröer, kaffe under parasollen ute på altanen och kluckande vatten i fjärran. Nästan allt är lätt om sommaren, bara öppna dörren och gå ut utan att bylsa på sig en massa ylle och bulliga täckdressar. Egentligen borde jag inte bo här uppe under mörkaste vintern. Mörker och kyla är alltför mentalt nedbrytande. Usch.
Idag kom elräkningen för december och då skyndade jag mig ut och pulsade i djupsnön fram till utegranen, drog ur kontakten och klädde av den ljusnäten. Sedan sänkte jag temperaturen överallt i huset så nu gäller det att klä sig rejält även inomhus och absolut inte sitta stilla någon längre stund.
Snälla ödet, högre makter eller vad som helst låt mig vinna pengar till en vedkamin. Jag är visserligen tacksam för de 22 kronorna jag vann på lotto vid jul, men jag behöver mer ...