Fundering
"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd"
Det är nog en sanning med viss modifikation.För egen del upplever jag det som att många år av mitt liv har gått åt till slit på yttersta gränsen, slit som skadat både min kropp och min själ. När jag läser mina vänners bloggar framgår det alltför tydligt att många kvinnor upplever att de befinner sig i en omöjlig situation där orken är en ständig bristvara.
Männen tar sig ofta större handlingsfrihet än kvinnor, har oftast bättre ekonomi och tar alltför ofta bara ansvar för sig själva samt är bättre på unna sig vila och fritidsintressen.
Kvinnor har sämre balans mellan arbete och fritid på grund av att huvudansvaret för hem, barn och gamla föräldrar fortfarande i största utsträckning vilar på kvinnor.
Att ge med hjärtat är finast av allt och mer än allt guld i världen värt, men när lagret av ork gapar tomt naggar man på sköra strukturer, både fysiska och psykiska, strukturer som kanske aldrig kan återhämta sig.
Om jag fick börja om (vilket jag absolut inte vill) skulle vägen vara betydligt slätare, kanske inte spikrak för spänningens skull, men de värsta groparna skulle vara igenfyllda och jag skulle också se till att vara en bättre chaufför.