Qunilla

I mina drömmar öppnar jag ytterdörren och springer iväg mot bodan. Gräset spirar grönt och det doftar gott av hägg och syren, fåglarna kvittrar och solen strålar varmt från en klarblå himmel. En underbar dröm om tiden som hägrar bortom höga snöhögar och meningslösa vedermödor. Även om den här årstiden kan vara sagolikt vacker är det ändå alldeles för mycket av en passersträcka innan årstiden med stort S äntligen är här.

 

I går kväll körde grannen bort de värsta drivorna men oturligt nog kunde han inte ta det som verkligen hade behövts eftersom min gamla Mazda inte rörde sig ur fläcken. Förmodligen är det is någonstans kring hjulpartiet. Typiskt. 

Ännu värre är att det fortfarande snöar men jag tänker inte ge mig ut i snösvängen förrän senare i kväll. Hujedamej undrar hur det kommer sig att det bor folk i de här trakterna under vintern. Det är inte bara för snön och kylans skull, det är ju sjuhelsikes dyrt också och farligt med tanke på alla som får hjärtinfarkt av att skotta snö.