Qunilla

 

Vaknade tidigt för att vara redo eftersom våran garageloppis skulle öppnas redan klockan nio. Tänkte att det kunde locka någon morgonpigg. När jag slog upp garagedörrarna på vid gavel sökte sig morgonsolen in i garagets mörkaste vrå och morgonbrisen fick kläderna att fladdra lite lätt på klädställningen. Dottern dök upp tidigt och drack morgonkaffet tillsammans med mig ute på farstubron i härligaste morgonsol.

 

Loppiskunderna svek oss den här dagen men vi tar nya tag i morgon. Istället har vi haft gott om tid att planera kommande försäljningar senare i höst. Härlig känsla att släppa loss kreativiteten! Och speciellt när kreativiteten handlar om att tillvarata och skapa av det man redan har i sina gömmor. Det är med en speciell vördnad som jag känner för saker och ting som är förknippade med minnen av händelser och saker förknippade med  älskade nära som inte längre finns bland oss. 

När jag tittar på lapptäckskuddar och överkast som min mamma sydde till mig radar en hel kedja av händelser och personer upp sig i mina tankar. Ett oersättligt pärlband där varje pärla består av äkta kärlek och omtanke. 70-talsskjortan som min pappa hade på sig midsommaren då min dotter gjorde en underbart vacker midsommarkrans till hans huvud. Pappa var jätteglad och showade framför kameralinsen, vilket inte annars var hans grej. Mammas egensydda 60-talsklänning i vitt och svart efter mönster i Femina, syrrans orangeblommiga klänning eller min första mammaklänning á la kappklänning som var stort mode på 60-talet. Många kära minnen som värmer i hjärteroten. 

Nu ska det dykas i kartongerna och skapas allt vad vi förmår!