Ensamvarg med panik
En sak har jag lärt mig om mig själv och det är att ingenting kan ge mig panik på samma sätt som feber kan ge, även om febern inte är hög. Vet egentligen inte varför men kanske beror det på ett tillfälle då jag var precis nyskild och fick både halsfluss med hög feber och ihållande kräksjuka samtidigt. Den gången kände jag mig livsfarligt ensam. Förmodligen är det ensamheten som skrämmer vettet ur mig när den kombineras med sjukdom. I friskt tillstånd är det tyvärr mer ensamvarg i mig än vad som är nyttigt. Inte så att jag riskerar att hamna i något eremitstadium men det skulle inte skada om jag sökte mig utåt lite mer än jag gör nu när jag är fri att göra allt som faller mig in.