Kärt besök
Väntar på att kära äldsta barnbarnet när som helst ska stiga in genom dörren. Ska bli roligt att få rå om henne och vovven några dagar. Lite bökigt är det med mina katter som iär ovana vid hundar och därför stänger jag in katterna i ett rum för att skona hundens ögon och nos från vassa klor. Mina nära och kära anklagar mig för att vara hispig och det är jag säkert åtminstone i det här fallet.
Idag är det uppehåll och grått, även om solen gjorde ett tappert försök mitt på dagen. En av grannarna krattar upp vartenda löv på sin tomt och min tomt är i det närmaste täckt av höstens guldgula löv som vid varje vindpust rullar iväg till just den grannen ... Snart, när alla löv har fallit ska det krattas även hos mig, men inte förr. Så har det varit i nästan fyrtio år och så ska det fortsätta. Jag kan förstå deras oro när de ser att jag planterar ännu mer lövfällande träd på tomten. Egentligen borde löven få ligga kvar över vintern för näringens skull. När jag grävde gropen för purpurapeln hängde det tjocka feta daggmaskar på spaden vid varje spadtag genom matjorden. Numera kör jag sönder löven med gräsklipparen och då blir det en hel del löv som blir kvar till maskar och mikrorganismerna. Det känns lite bättre än att i princip dammsuga upp vartenda löv och sedan slänga ut konstgödsel till våren..