Perspektiv
Döless är jag, ja faktiskt väldigt döless, på hur jädrans oprofssigt tjänstemän i den här kommunen agerar om och om igen. Det verkar vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få till ett professionellt brukarperspekiv. Med ett tungt bagage av mångåriga erfarenhet av skola och socialtjänst är jag osedvanligt luttrad men ändå förvånad och frustrerad över att farsen fortsätter år efter år. Det blir synd om framtiden.
Inom socialtjänsten kommer det hela tiden nyutbildade som stannar en kort period och som sedan så snabbt de bara kan drar iväg till en annan kommun. De här stackrarna hinner aldrig ens läsa igenom den dokumentering som finns och gör om samma misstag hela tiden, under påtryckning av högre befattningshavare. Socialtjänsten i den här kommun är sjuk och förmodligen sitter sjukan i chefer och politiker som inte har förmåga att se insater långsiktigt och ur ett brukarperspektiv.
En tjänsteman uttryckte sig häromdagen så här:
— Hur ska jag våga dra det här för nämnden. De blir inte glada.
Det är ingen tillfällighet att fokus hamnade på om nämden skulle bli glad eller ej för det är så det mesta fungerar i den här kommunen.
Det är svårt det här med perspektiv och det verkar inte hjälpa att tjänstemän har fina utbildningsbevis med många poäng. Det är precis likadant i skolan, både i grundskolan och gymnasieskolan. Fokus kan hamna på precis vad som helst utom på den det berör. I skolan är problemet dessutom att lärare oftast vill lägga insatser som behövs för en elev på någon annan. Det verkar konstigt, men under alla år som jag har suttit på alla slags möten är det få lärare som tagit det ansvar de är skydliga att ta och rektorerna har accepterat och hittat på någon svamlig nödvariant.
Det är ingen idé att försöka inbilla mig att all denna myndighetsdysfunktion bara handlar om pengar för det gör det inte. Långsiktiga kvalitativa insatser blir mindre kostsamma i slutändan är kortsiktigt duttiduttande som gör mer skada än nytta. Det behövs inte många högskolepoäng för att förstå det.