Qunilla

 

De senaste dygnen har vinden ruskat ner löven från de stora träden på tomten och jag brinner av krattarlust lika stark som markens flammande färger, men orken räcker inte till aktiv handling. Vinter är inget jag önskar mig, men däremot vill jag ha ordning och reda och i dagsläget ser min tomt ut som ett slagfält täckt med löv och långa barr från cembratallen. Flera grannar har redan totalstädade tomter. Inte ett löv som ligger fel. Hos mig ligger allt fel, eller egentligen ligger löven rätt och borde få ligga kvar och brytas ner till näring. Den tanken gillar jag, men jag tror inte att grannarna är lika förtjusta i den tanken. Under alla trettioåtta år som jag har bott här har det aldrig varit någon kontrovers eller osämja mellan mig och mina grannar och så vill jag att det ska fortsätta. Vi springer aldrig in och ut hos varandra utan inskränker oss till dagligt prat över tomtgränsen och någon enstaka kaffekopp ute på altanen under sommaren. Vi lånar pärlsocker och bakpulver av varandra och mitt lilla släp har varit utlånat någon stund då och då. De flesta har bott i kvarteret sedan det bebyggdes, barnen är utflugna och snart är vi alla pensionärer. Lugna gatan i många bemärkelser och så vill jag att det ska fortsätta och därför krattar jag noggrant.