Det hopar sig
Glasögonhaveriet häromdagen har resulterat i att tusenlapparna fladdrar i väg bort från mig in i någon annans kassavalv. I gengäld lär jag kunna se hyfsat bra. Min fasta övertygelse var att investera i så osynliga glasögon som möjligt, inga bågar, bara glas och smala silverskalmar, men det blev tvärtom så nu hoppas jag att jag är lika nöjd när jag får dem om si så där två veckor.
En olycka kommer sällan ensam, sägs det och det verkar stämma. Nästa olycka är mörkt midnattsblå och står ute på gården. Enligt sonen kör jag för mjukt så bakbromsarna har rostat ihop. Aldrig för ett ögonblick trodde jag att bilar krävde ett aggresivt körsätt, men nu vet jag så hädanefter blir det gasen i botten och tvärbroms med pedalen i botten. Passagerare kommer att varnas så att de inte slår fast löständerna i instrumentbrädan. Då ska det väl banne mig inte rosta ihop. Problemet är inte bara hoprostning, den ryker och luktar olja också och den lär aldrig klara årsbesiktningen. Men shit, jag såg en sprillans ny Porsche idag, vit och grann som i mina drömmar ...