I jultankar
Kom precis in från en kort utevistelse med de fyrbenta älsklingarna. Tio minus, grått och grinig vind från norr. Jag frös ända in i märgen trots rejäl vintermundering. Nix, det här vädret är inte kul.
Kul är däremot att jula till det inomhus. Redan strålar adventsstjärnor i mina fönster, röda gardiner i köket och röda köksmattor. Allt gammalt och välanvänt. Ett rött ljus fladdrar varmt i lyktan på köksbordet och pepparkaksdegen smakar gott. Hyacinterna slår snart ut och sprider väldoft. Älskar hyacintdoften.
Min filosofi är att plocka fram julpyntet redan till advent för att hinna njuta rejält innan det är dags att stoppa undan det igen. Undantag är julgranen som får komma in först någon dag innan julaftonen. För min del åker det juligaste bort direkt efter julhelgen och julgranen kan i bästa fall få stå kvar över nyår om den inte barrar allt för mycket.
Ljusen och de röda varma färgerna i kombination med gemenskapen med nära och kära är den livlina som jag och säkert många med mig behöver under den här mörkaste tiden för att stå ut till dess att ljuset återvänder. Mörkret tär något alldeles förskräckligt. Känner mig liksom instängd i burk.
När det gäller julklappar känns det inte längre speciellt kul. Saker till nutidens barn kostar rejäla slantar och det bjuder mig emot att köpa vissa saker. Nä, tacka vet jag de julklappar jag fick av min mormor. Det var alltid ett mjukt paket med en hemsydd pyjamas som hon hade sytt på sin Singer trampsymaskin, en porslinsprydnad och en målarbok. Om vi inte firade julaftonen hos mormor ringde hon tidigt på julaftonsmorgonen och sa att vi fick öppna ett av hennes paket. Vilken lycka! Pyjamasjulklappen har jag anammat, fast fabrikssydd, och vad jag vet har mina barnbarn blivit glada ...