Qunilla

 

Himlen lyser klart blå och grannens flaggvimpel fladdrar friskt från sydväst. Solens låga strålar får mina kala vinbärsbuskar att glittra som guld. Verkar bli en fin dag. Ska snart ut och tanka en rejäl dos dagsljus. Eventuellt åker jag med dottern och hämtar julgranar. Hoppas att hitta en som liknar den på sista fotot. Mycket i mitt liv är eventuellt, kanske eller planerat men det är egentligen sällan som det blir som jag tänker och det spelar ingen roll för om jag har tur kommer kommer det en dag i morgon också. Det finns ingen stress i tidsschemat längre och det är så ljuvligt skönt. Medan jag jobbade gick luften ur mig på fredageftermiddag och på söndagen kände jag mig mest stressad över allt som skulle hinna göras innan det var dags att fara iväg till jobbet igen.

När jag var yngre hade jag oftast migrän hela helgen. Den var otroligt plågsamt och en ständig besvikelse att liksom bli hindrad från att leva ett normalt helgliv. Den som aldrig har haft migrän kan inte förstå hur det är att inte kunna känna matdofter utan att kräkas, att inte kunna vistas i ljus eller skratta och prata utan att huvudet exploderar av dunkandet. Dessutom värkte ena ögat infernaliskt och tungan blev liksom förlamad. Verkligen ingen dans på rosor att lida av migrän. Efter anfallen var jag helt urlakad på all kraft och energi. Räddningen för min del kom när en läkare ville att jag skulle börja med blodtrycksmedicin. Simsalabim, det var som ett trolleri. Från den dagen försvann den trettio år långa handikappande migränen. Underbart.