Qunilla

I gårkväll plingade och bankade det på ytterdörren. Jag hörde fnittriga barnröster och förstod att det handlade om bus eller godis. Hela mitt hus var upplyst för ovanlighetens skull och själv befann jag mig på övervåningen och där stannade jag tills barnen gav upp och gick iväg. Jag kunde helt enkelt inte öppna eftersom godisskålen var tom. Jag själv hade ätit upp alltihop. Så småningom smög jag nerför trappan och plockade fram alla småpengar jag kunde hitta ifall att barnen skulle komma tillbaka. De kom inte tillbaka och jag vet att jag borde sitta i skamvrån en hel vecka och skämmas med dumstruten på huvudet.