Vårtecken
Klockan är nu strax efter sju på morgonen, snart ska vännen och jag spänna på oss skidorna och bege oss ut i nästan orörd terräng. Himlen är ljust blå endast täckt av några få nästan upplösta molntussar. En fågel sjunger klart och starkt någonstans alldeles nära. Kanske ett lockläte. De våldsamma snöhögarna utanför mitt fönster har krymt av gårdagens plusgrader. Sovrumsfönstret står på vid gavel. Morgonsolen tittar in genom hall och köksfönster. Kaffedoften sprider sig medan bryggaren bubblar klart. Katterna sitter stilla på fönsterbrädan och tittar uppåt mot hängrännan där småfåglarna brukar hålla till.
Bland alla säkra vårtecken är att jag vaknar pigg och alert redan vid sexsnåret. Det känns speciellt och att uppleva dagen vakna, ett meditativt lugn som jag mår gott av.