Qunilla

Greppade äntligen målarpenseln och liggandes på garagetaket blev allt ändträ i nypanelen grundmålat. Obekvämt, men nödvändigt, eftersom jag inte tänker byta panel någon mer gång.

 

Därefter gick jag och spaden iväg till spridningsvilliga Finnslide och fyllde två skottkärror med varmkorvstjocka rötter. I ett försök att hejda spridningen är nu en del av marken täckt med markduk. Slidet verkar tyvärr vara näst intill omöjliga att utrota.

Som final när ryggen och mina korta bakbensmuskler sved som attan fixades förra årets utrotningsfläck med jord och gräsfrö. Allt ont glömdes när jag vattnade sådden och en färgglad regnbåge glittrade i vattenstrålen.

Även om jag stundtals önskar mig en behändig minigrävare, röjsåg, åkgräsklippare och allehanda självgående prylar så älskar jag att jobba med kroppen och att åstadkomma något med små medel som inte behöver vara särskilt märkvärdigt. Den största glädjen finns ofta i det lilla.