Qunilla

Sol och isbjörnsdoftande nordvärstlig vind är vad som bjuds idag. Drack morgonstarkt kaffe ute på farstubron i solande katters sällskap. Även om gårdagen frestade på med allt regnande så hade dagen avlöpt i förnöjsamhetens tecken om jag inte hade valt att ta en tupplur i tevesoffan. Det finns ingenting som kan få mig på så usligt humör som just eftermiddagstupplurar. Nåväl, jag överlevde och idag är en ny dag med nya valmöjligheter. Här ska målas, inhandlas tumlade stenar och kanske spikas om sonen kommer och instruerar hur man använder elkapen utan att såga av sig fingrarna eller slösa med virket. 

Varje gång livet är motigt hör jag mammas röst som lugnt påminner: "Det är mörkast före gryningen". Hennes livsvisdom lärde mig att när livet ter sig som värst kan det faktiskt inte bli värre. Trygg insikt för att hålla hoppet vid liv. Efter regn kommer solsken, kanske inte alltid det solsken man förväntat sig, men jag upplever att det mesta har lätt för att bli bra och kanske till och med bättre.

Idag blir det absolut inga eftermiddagstupplurar, däremot kalas hos barnbarnet som fyller elva idag.