Den senaste tiden har jag verkligen känt mig som en slavdrivare av värsta sort, även fast vännen ännu inte har klagat. Parabolen ligger på släpet, nya väderbeständiga vindskivor i svart plåt ligger på taket, det krusidulliga broräcket ligger också på släpet för vidare transport till tippen. Det är så himla skööönt att ha hjälp att ta tag i allt som blivit eftersatt genom åren. Om jag hade pengar tra la la la la ... ja, om jag hade pengar då skulle jag leja yrkesfolk och åtgärda hela kittet, nu blir det mest att byta ut sånt som är helruttet.
I kväll vajar grannens flaggvimpel lite lojt i vinden från norr, solen ligger lågt och speglar sig i spegelmobilen som kastar runda och snabba små solkatter på husväggen och gräsmattan. Häggen är nästan i blom och hängbjörken är klädd i skiraste grönt. Vackert! Allt lever upp, även vi grannar i kvarteret unnar oss små trevliga pratstunder vid tomtgränsen. Gemensamt är att vi alla längtar efter sommarvärmen.