Allt är egentligen politik

Ibland är det svårt att fatta att jag sitter här i lugn och ro och äger min tid helt och fullt. Jag gör det jag vill och satsar på det som känns roligt och meningsfullt. De trista måstena inskränker sig till några få timmar i månaden då jag betalar räkningar eller tankar bilen.



I hela mitt liv har jag haft åsikter, bestämda åsikter, i alla fall när det gällt människors väl och ve. Åsikterna har inte alltid fallit i god jord och det har stundtals dämpat mig då kraften har behövts till annat för överlevnadens skull. Nu, när jag äntligen har tid att tänka och sortera kan jag konstatera att jag fortfarande är min ideologi trogen. Barns utbildning är hjärteområdet tillsammans med äldreomsorgen. Det är inget nytt för de som känner mig.
I min värld kan jag inte förstå att det ena ska utesluta det andra. Visst är det viktigt att värna om den fina natur vi lever i med både älv och hav vid knuten. Visst måste vi bygga lägenheter där folk har råd att bo. Visst behöver vi arbetstillfällen till alla som kan jobba. Jobb finns förvisso i Kalix men tvärr inte alltid den kompetens som efterfrågas. I dessa tider borde det inte vara omöjigt för ansvariga att arbetsmarknadsplanerare att se framåt och se till att vi har utbildat den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.
Det vikigaste i Kalix är grundskolan och gymnasieskolan. Även om det kan verka tjatigt så kan jag inte låta blir att återigen ta upp äment. Både grundskolan och gymnasieskolan är både nav och bas i samhällets välmående. Skolan har ett stort ansvar för det viktigaste framtidskapitalet — barnen. Därför är det av största vikt att den är bra.
Om man tänker sig att det i snitt finns 160 barn i varje årskull och de går nio år i grundskolan, alltså blir det 1.440 barn som varje dag trippar iväg till sin skola. De flesta har två av varierande grad engagerade föräldrar och en hel drös med mor- och farföräldrar som värnar om dessa barn. Det blir 10.000 personer. I Kalix har vi en befolkning på drygt 16.000 personer vilket innebär att sextio procent av befolkningen på ett eller annat sätt är inblandade i eleverna på grundskolan. Om 25 procent av dessa känner sig kränkta, är besvikna och förbannade på kommunen för att deras kära barn inte får det stöd de enligt lag har rätt till i skolan för att lyckas så blir det mer än tvåtusen personer. Det är 15 procent av befolkningen och det om något påverkar samhällsklimatet i negativ riktning. Även om det bara är 5 procent som är missnöjda så är det 5 procent för mycket. Missnöjde är som en cancer som sprider sig till det ena efter det andra organet. Till sist vet ingen var härden finns.
Jag är ingen vän av friskolor, men nog är det konstigt att grundskolan inte klarar av en sådan enkel sak som att friskolan kan ha flera lärare ute på rasterna och faktiskt även på morgonen när barnen anländer till skolan. En liten, men ack så viktig detalj, för att barnen ska känna sig värdefulla och sedda och inte minst en stor trygghet för föräldrarna. När barnen kom tillbaka efter jullovet stod även friskolans rektor ute och välkomnade sina elever. Barnen själva berättade detta för mig. Alltså hade det betydelse.
Med åren har jag om och om igen noterat den totala uppgivelse som många lärare känner. De som är i min ålder försöker kämpa fram till pensionen, men utan hopp om förbättringar. De som har många år kvar kvider av olust och oro.
De gamla åtgärderna funkar inte. Kalix skolor behöver pedagogiska ledare med förmåga att leda personalen i rätt riktning. Ett av de stora hindren är att många, beslutsfattande politiker och tjänstemän tycks tro att det pågår en hel massa utvecklingsarbeten i kommunens klassrum. Ingenting kan vara mer fel. Undrar vilken bild rektorerna förmedlar till sin chef av sin skola? Igår skrev jag ett inlägg på en facebooksida med kritiskt underton till Kalix skola. Därefter gjorde en politiker (C) i utbildningsnämnden följande inlägg:

Scrollar några inlägg uppåt och finner ex.vis negativa uttalanden om Kalix skola',. Nuvarande positiva utveckling Kommer just från nya arbetsätt, internt innanför varje klassrumsfönster! Sådana framgångskoncept Måste analyseras och implementeras',. för att inte fokus på skolnedläggningar skall lanseras som den avgörande parametern.


Varken jag eller någon annan har kommenterat inlägget .......

Med fyrtioårig erfarenhet av att ha barn i skolan och själv varit anställd i verksamheten kan jag med all säkerhet konstatera att det inte pågår särskilt många utvecklingsarbeten som ägs av lärarna . I princip dagligen träffar jag gamla kollegor som fortfarande är verksamma i förskolan, grundskolan och på gymnasiet. Det fanns en tid då de alla brann för sitt uppdrag, men nu förmedlar samtliga samma uppgivna bild. Känner jag bara negativa dysterkvistar? Knappast, många av dessa säger att de saknar input och utrymme för att utveckla sin undervisning. De här lärarna vill att deras elever ska lyckas, men de får inte tillgång till verktygen som behövs. Samtliga är djupt oroade över att så många barn inte får det stöd de enligt lag är berättigade till för att nå målen.
Skolutveckling är inte fixat i en hast på ett papper, det kräver tid, engagemang, kollegiala möten och kunskap grundad på vetenskapliga rön och framförallt kan man inte blunda för att det finns stora problem. Utvecklingsarbetet måste ägas av lärarna.
Berömmer den som orkat läsa ända hit trots att jag spyr galla ...
På FB kalixsida ska det egentligen bara handla om trevliga saker och absolut inte politik, men enligt mitt sätt att se det är allt till syvende och sist politik. Leker med tanken på ett annat forum på FB för just skolutveckling ....