Snö, snö
Allt eftersom åren tickat iväg inser jag vilket handikapp det är att vara flicka född i mitten av 1900-talet. Aldrig fick vi ens sticka in huvudet i träslöjdsalen. Om vi hade gjort det hade nog slöjdläraren slagit oss med gummislangen, precis som han slog killarna och vi hade garanterat fått en anmärkning. Nix, vi flickor skulle bara lära oss sticka, brodera och sy. Inte hade jag någonsin något ämne som kunde liknas vid teknik. Nä, vi flickor hölls minsann så långt borta som möjligt från den traditionella mansvärlden. Naturligtvis var det en baktanke bakom detta, det förstår jag nu. Fllickor skulle uppfostras till att bli beroende av en man.
Jag tillbringade mycket tid med min pappa när han mekade och jag lärde mig en hel del, eller i alla fall så pass mycket att jag fortfarande kan byta luftfilter, repa en cykel hjälpligt och montera stickkontakter. Tack pappa! Om jag hade förstått hur mycket pengar jag hade kunnat spara till roligare saker än verkstadsräkningar så hade jag nog lagt betydligt mer på minnet. Trots att väl många år gått utan att jag åtgärdat mina tekniska kunskapsbrister så är det väl inte för sent ännu, fast instruktionsböckerna kunde gott vara bättre. Skam den som ger sig!