Arbaiska våren har blivit höst, vinter och vår igen. Det verkar även stunda en orolig vår för Europa med början i Grekland. Inte för att jag vill skriva hemskheter på väggen, men det går inte att blunda för att vårat eget land har rejäl slagsida på många omården. Sjukvården, äldreomsorgen, skolan för att tala om ungdomsarbetslösheten. När den skenhelge och skallige ulven i fårakläder pratar om att vi måste jobba till bortåt 75-årsåldern så tänker jag främst på att han måste han ligga på och driva igenom förändrade arbetsvillkor för kvinnorna inom äldreomsorgen så att de får rimliga förutsättningar för att orka jobba vidare efter 65 år. Idag orkar deras kroppar inte ens till det magiska strecket 65 år. Idag presenterades nya forskningsresultat som visar att demenserna kommer att drabba betydligt fler än vad man tidigare trott. Framtiden är allt annat än ljus.
Jag har åsikter och jag tvekar inte att framföra dem även om vissa i min omgivning har svårt att orka med min samhällskritiska hållning. Däremot har jag aldrig någonsin klagat på att betala skatt på min inkomst.
Jag lyssnade på en förståsigpåare som pratade om den grekiska krisen och han menade att förutom låg pensionsålder och dubbel semesterlön för offentliganställda så betalar de väldigt rika ingen skatt. Den här förståsigpåaren menade att krisen aldrig hade uppstått om de väldigt rika hade gjort rätt för sig genom åren. Hm ... och hur har vi det i Sverige då?