Idag var en dag med bottenkänning och total energibrist. Började dagen fastande med att lämna blodprover på vårdcentralen. Olustigt eftersom jag hatar att besöka sjukvårdsinrättningar. Därefter hem och hällde i mig flera koppar efterlängtat kaffe. Sedan satt jag på kökssoffan som en orkeslös zombi medan jag tänkte på nattens dröm där jag skulle i fängelse. Varför vet jag inte, och ingen berättade det heller, men en person pekade på mig och sa att hon trodde att jag nog hade fått en stroke. Jag var inte speciellt orolig utan tänkte att då kan jag skriva klart boken om mina erfarenheter av kampen med skolan och socialtjänsten. Kan inte riktigt klura ut symboliken, men på något sätt känns det som att jag laddar för skrivande och det är faktiskt lite av att stänga in sig och utestänga mycket av det som pågår runt omkring.
Klockan tickade iväg och så småningom lyckades jag hasa mig ut i förrådet där det rådde ett stort kaos. Helt plötsligt upptäckte jag att energin fanns där igen. Såg nya möjligheter. Placerade om och fick fria ytor och rensade ut saker till en låda för framtida loppis. Försökte göra mig kall och mota bort nostalgiska känslor.
Likt de senaste dagarna tog syrran och jag en välbehövlig kvällspromenad längs strandpromenaden. Skönt och energiframkallande.
