Den största lyckan

Vissa dagar ser jag Sverige som en lappad och medfaren båt som navigerat in i en grund vik och fått så kraftig slagsida att det inte ens lönar sig att göra någon räddningsinsats. De farbara gemensamägda vattnen har samlats i privata dammanläggningar av girighetens överhet.

Girighet och egoism är en livsfarlig kombination som allt som oftast går hand i hand. Båda är egenskaper som ingår i allvarliga personlighetsstörningar enligt vedertagna diagnoskriterier.
Om vi vill ha ett Sverige där vi kan leva i en trygg tillvaro måste alla, och då menar jag alla, även våra flyktingar, få möjlighet till ett bra liv. Det är bara att höja blicken och se vad som händer i länder där några få äger allt och de flesta ingenting. Ingen kan inbilla mig att det går att bortse från att pengar är makt även om vi lever i en demokrati. Tänker på  miljarderna som bankvärldens överhet roffar åt sig. Eller på de privata alternativen inom skola, vård och omsorg som roffar åt sig ytterligare miljarder av skattemedel. Alla dessa miljarder skulle kunna göra skillnad för väldigt många människor.
Jag vill inte ha en tillvaro med larm och betongmur runt min tomt plus vaktbolag som patrullerar dag och natt i mitt bostadsområde. Jag vill gå ut på promenad utan att ständigt vara rädd för att bli rånad. Den dagen kommer när det inte hjälper att sitta och fisa på en hög pengar i sitt kassavalv och försöka att känna sig lycklig. Att kunna leva ett bra liv med ett starkt skyddsnät är lycka och lyckliga människor skadar inte andra. Den största lyckan är att kunna dela med sig och glädja andra.
I min egen kommun händer det konstiga saker minsann och det är för övrigt ingenting nytt. Jag har varit med länge och har en hyfsat verklighetstrogen bild av hur samhället, främst skolan, sviker sina svagaste. Jag fattar inte att människor väljer att bortse från det faktum att tidiga insatser för barn ökar möjligheterna för att kunna försörja sig själv och sin framtida familj och samtidigt kunna bidra till att vårt lands utveckling.
Jag känner åtminstone en person som inte vill delta i skapandet av välfärd för alla. Den personen tycker inte att vi har råd att ge alla barn den hjälp de behöver för att klara skolan. Tyvärr finns det även skolpolitiker som delar den åsikten.
Vetenskapen har nyligen larmat om att antalet demenser kommer att öka katastrofalt och det kommer att kosta mer än vi någonsin anar samtidigt som socialstyrelsen skärper tonen mot kommunerna att följa lagen och ha bemanning utifrån de gamlas individuella behov. Det kostar. Och utöver detta kräver undersköterskorna inom äldreomsorgen - med all rätt - att få värdiga arbetsförhållanden genom att slippa de delade turerna. Det finns ingen anledning till att äldrevårdens personal ensamma ska ta samhällsansvaret för äldreomsorgens kostnader. Det kostar.
Men det är ingenting emot vad det kommer att kosta när samhällets skyddsnät hänger i trasor. Då måste vi bygga massor av fängelser och ha en uppsjö av poliser och domstolar. Det kommer att kosta och det leder inte till något positivt.