Qunilla

Idag drog jag iväg till Haparanda på en planerad nöjestur med dotter och unge herrn. Himlen var täckt av lurviga mörka moln och tunga regndroppar piskade mot bilrutorna. Det kändes verkligen att hösten har kommit långt. Väl så långt. Jag tänkte på adventsljus och att det alldeles för snart är dags för "Nej, se det snöar ..." 

När vi steg ur bilen på Ikeas parkering hördes musik från invigningen av Viktoriaparken på gränsen. Vi nöjde oss med de få toner vi hann höra medan vi hastade mot entrédörrarna för att slippa bli helt genomblöta.
 
Unge herrn visade sig ha god smak, vilket gav väl djupa hål på mitt konto. Han är en riktig estet den ungen!
Dottern och jag försökte föreslå billigare alternativ men han upplevde att våra förslag var för barnsliga i mönster och färger!!! Hur som helst känns det kul att en ung kille står på sig och väljer efter sin smak. När vi senare packade upp grejorna på hans rum så visade det sig att det blev superfint och passade perfekt till övrigt i rummet. Mormorshjärtat skuttade av glädje ♥. Att ha öga för det sköna är en gudabenådad gåva.
Vi avslutade med en ytterst delikat middag på kinarestaurangen.

Det har varit en bra dag trots regnet, eller kanske tack vare regnet.