Ingen riddare i sikte
Om vädret står sig tar jag slänten i morgon även fast syrenernas löv ännu inte fallit. De gamla bondsyrenerna hemifrån är senast av alla.
Egentligen är det hemskt att köra iväg näringsrikt komposterbart naturmaterial till soptippen, men det är inge idé att jag håller på med kompostering då det finns alldeles för många träd vars rötter söker sig in i komposten och gör den till kompakt torv. Det var en jädrans slit att skotta bort den förra komposten och väldigt lite gick att använda som jordförbättring.
Med röda kinder, rufsig frisyr och väldigt trötta fötter stapplade jag in efter dagens kraftmätning. Tog i allt min kropp förmådde och lyckades skjuta släpet så att det gick att låsa fast på bilens dragkrok. Som vanligt kunde jag inte vänta tills någon kunde hjälpa till. Vad "kan själv" har för pris lär märkas om inte annat i morgonbitti. Min kärlek till oberoende är inte alltid sund. Numera är jag väl för gammal och rynkig för att någon granne ska förbarma sig så det är ingen idé att låtsas svag. Ingen hjältemodig riddare kommer rusande.
Precis när jag var klar med utejobbet råkade jag få syn på julamaryllisen som fått tanka kraft ute i rabatten. Löken är bamsestor med massor av daggmasktjocka rötter. Nu är den omplanterad och räddad från frosten. Har för mig att bladen ska kapas och att den ska ställas mörkt och tas fram i ljuset om ett antal veckor för att blomma lagom till jul. Tänka sig att det är första advent om sju veckor!!!! Längtar!