Skrivarkursen
Sammankomst nummer två i skrivarkursen är avklarad. Det är ett stort privilegium att få ta del av texter där vissa är självutlämnande om svåra upplevelser. Modigt.
Jag är glatt överraskad över att alla tio i denna grupp är riktigt duktiga på att få ner sina tankar i ord. Det är alltid lika fascinerande att få ta del av så många personers livsöden som verkligen kan skilja sig åt mer än man kan ana.
Eftersom den här kursen är en kort introduktionskurs hinner vi inte fördjupa oss särskilt mycket i skrivandets hantverk, men gestaltning fick i alla fall en helkväll.
Samtliga hade gjort "hemläxan" och det hände minsann aldrig på universitetets skrivarkurser, men på ABF-kursen händer det. Kul!
Jag har googlat på skrivarkurser och upptäckte att det är igång massor av "Skriv ditt liv"-kurser. Alla vi som skriver gör det av olika anledningar. I mitt fall började det med att jag ville berätta för barnbarnen om hur det var att vara en flicka född i mitten av 1900-talet. Det sägs att kvinnor först måste skriva om sin mamma och mormor innan de kan skriva om sig själva och det stämmer till viss del in på mig också. Det första jag skrev och lät någon annan läsa handlade om en resa till min älskade mormor.
Pennan är själens tunga
/Cervantes