Stormig dag

Nu har jag överlevt den första skrivarkursträffen. Vi är totalt 10 personer i olika åldrar med vitt skilda bakgrunder och livsöden. Det bäddar för många spännande texter. Gissar att den yngsta är knappt fyrtio och de äldsta drygt åttio. Perfekt!

Nattens stormvindar lyckades få till en glipa i ett av växthusets hörn där en skruv inte riktigt har suttit fast som den borde vilket ledde till att fyra plastskivor i väggarna lossnade. Yrvaken rusade jag ut pyjamasklädd med spännband och tvingar och förankrade resten så gott jag förmådde.

Dagen började lindrigt sagt inte alls bra och dessutom återkom de senaste dagarnas huvudvärk som fick det att gå lite tungt.
Nerverna har dallrat av och till inför första skrivarkursträffen. Det är tur att jag vid det här laget känner mig själv och vet att det kaos som alltid infinner sig minutrarna innan det är dags för en ny utmaning är fullständigt normalt i mitt fall.

Precis innan jag åkte iväg till kursen plingade dörrklockan och där stod äntligen snickaren som ska fixa mitt ruttnande brotak. Jippi så glad jag blev. Varenda dag de senaste åren har de förbaskade svarta brädorna med löst hängande färgflagor irriterat och väckt missnöje.