Återgår till pensionärslivet


Den sista veckan har bjudit på långa arbetsdagar och min nacke har protesterat på alla möjliga sätt. Förutom den ständiga värken har armarna domnat om natten och högra handen kallnar lite då och då. Inte alls kul, men nu när jag återgår till rörligt pensionärsliv utan statiska kroppshållningar blir det mindre ont. En av kursdeltagrna i skrivarkursen har gett mig stickade handledsvärmare i supermjuk värmande ull. Verkligen passande för mina värkande handleder och händer.

I går avslutades både konsultandet på Kulturskolan och skrivarkursen. Det senare hade jag gärna fortsatt med eftersom det egentligen är först nu som vi har börjat lära känna varandra, kan skoja och skratta och samtidigt skapa riktigt fina texter.
 Det är en stor gåva och samtidigt fascinerande när medmänniskor gläntar på locket till sitt livsberättarskrin. Ingen, inte ens syskon har upplevt barndomsfamiljens öden och äventyr på samma sätt. Spännande och unikt!
Jag vill tro att det har betydelse för kommande släktled om jag dokumentera händelser i mitt liv och vidarebefordrar det till mina barn och barnbarn. Sorger och bedrövelser lär leva vidare i flera generationer och då inbillar jag mig att det kan vara bra att ha möjlighet att blicka tillbaka och kanske finna svar på obegripliga varför som radat upp sig. Jag vill verkligen inte att något barnbarnsbarnbarn ska gråta mina sorger som kanske också var min mormors sorger.