Tankar
Min lilla kattfröken (kanppt ett kilo) överraskade med att börja löpa så här har varit och är fortfarande ett väldigt jamande och kurrande. Herr Emil (närmare 7 kilo) var till en början väldigt oförstående och rädd för den närgångna lilla damen med rumpan i högläge. De senaste dagarna har han dock insett sin roll och jag är väldigt glad att jag lät kastrera honom när han blev könsmogen. Lilla fröken möter samma öde nu på tisdag.
I morgon väntar jobbet, ombesiktning av bilen och ett trist skolmöte. Alla möten är trista. Avskyr möten av alla de slag. Det har varit alldeles för många genom åren där det lovats mycket men hållits väldigt lite. Blir trött bara av tanken.
Vännen och jag har sett om Milleniumfilmerna de senaste dagarna. De är bara så bra och jag älskar slutet. Det ger mig drömmar näring för andra upplösningar som jag hoppas ska komma i verkliga livet för andra utsatta där samhället svikit.