En sväng till hembyn

Trötthetens enorma kraft övermannade mig i kväll när jag hade planerat att se teve. Dagens väder är kanske en anledning. Duggregn och gråväder.

Syrran ringde på eftermiddagen och undrade om vi skulle åka iväg och se till våra käras gravar några mil bort. Jag dressade snabbt om till varmare kläder och tog på gummistövlar och så åkte vi iväg utrustade med varsitt paraply. Regnet gjorde ett upphåll medan vi ansade rosorna och småpratade till våra kära. Vi pratar alltid till var och en utom på graven där våra farföräldrar vilar. De lämnade den här världen långt innan vi ens var födda så vi har liksom aldrig haft någon verklig relation till dem. Däremot berättade pappa och faster en hel del om dem så vi har våra bilder av dem. Farmor var en mjuk och snäll kvinna, enligt min pappa. Han pratade alltid med stor värme om sin mamma som förgyllde tillvaron för honom med det dåtiden kunde erbjuda. Uppskattat var plättsmeten som han fick med sig när han och kompisen for på utflykt.

På hemvägen svängde vi förbi kära hemgården och begav oss ut i regnblöta hallon- och brännässlesnår. Girigt stoppade vi oss de välmogna läckerheterna och säkert följde även en och annan mask med. Gott var det i alla fall.

Mina gummistövlar är tunga grejer av typen armestövel. Måste införskaffa skönare och lättare. Fattar inte att jag stått ut med de där blyskodda i så många år. Idag krullade sockorna ihop sig under foten och det kändes som att jag inte skulle orka gå ens tillbaka till bilen.

Dagarna mot dagen P tickar iväg och nu är det bara nio dagar kvar.