De sista dagarna



För tillfället känns det lite stressigt. Det är väl stormen före lugnet, hoppas jag. Försöker lämna över arbetsuppgifter i så lugn takt det bara går, utan att stressa ihjäl de som tar över. Allt har jag inte hunnit med eller ens kommit ihåg, men det är duktiga människor som tar över så det fixar sig nog ändå. Det är en märklig, fast bra känsla, att sitta bredvid och till med gå ifrån och jobbet blir ändå gjort. Ingen är oumbärlig, fast när arbetskamraterna undrar hur de ska klara sig utan mig säger jag att jag hoppas att det åtminstone blir lite svårt så att det märks att jag har gjort någonting under alla åren.

I morgon ska jag bjuda på avskedsfika. Har bakat några sorter och som vanligt är jag inte helt nöjd, men det blir nog bra ändå.

I morse när mina katter tittade på mig med sorgsna ögon som sa "Vi vill ut i finvädret" sa jag tröstande till dom att om bara några dagar blir jag hemma hela dagarna och då ska ni få gå ofta och länge. Det lär bli en hel del utejobb och då passar det så bra att de också får komma ut.