Qunilla

Häromdagen hittade jag en kurs i kreativt skrivande 30 poäng på c-nivån vid Luleå tekniska universitet. Perfekt! Fast hur sugen är jag på att åstadkomma en vetenskaplig rapport á 15 p? Nja, det suget är närmast obefintligt. Det är skrivandet, skrivarkompisar, kritiken och pratet runt skivandet som är det intressanta. Allt för mitt eget höga nöjes skull. Absolut ingenting annat.

Igår kom brevet som talade om vad jag får i tjänstepension om jag bestämmer mig för att bli pensionär till hösten. Att sluta jobba är ett stort steg även om det samtidigt är en stor befrielse. Ordet FRIHET ringer i mina öron. Frihet att äntligen äga min egen tid.

Veckan är inte slut ännu, men det har hunnit hända många saker. Bland annat har jag inför en grupp människor från kringkommunerna delgett mina erfarenheter av hur obefintlig samverkan mellan soc, skola och landsting raserar unga människors liv. En av deltagarna som hade skolanknytning slog händerna för ögonen och sa att hon skäms på skolans vägnar. Det som varit går inte att göra ogjort, men jag hoppas att min berättelse kan bidra till att hjälpa ungdomar till bättre stöd i skola och övriga livet.

Arbetsdagen gick trögt, men jag kom hem i eftermiddags sken solen, fåglarna kvittrade och snön rasade ihop med knappt hörbara frasljud. Katterna frossade i grovt fjolårsgräs medan jag lyfte fram sommarmöblerna till altan. Härliga tider!