Kvällsfunderingar

Förra natten blev inte så mycket sömn och den enda tanke som fanns i mitt huvud var att stanna hemma från jobbet, ta semester, tjänstledigt eller vad som helst för att försöka hinna ifatt. När klockan ringde 06.30 steg jag i alla fall upp och på något sätt orkade jag iväg och har fått gjort en hel del trots värkande nacke och axlar.
Hemma igen gick jag ut med kissen och hann även gena genom syrenhäcken med en ringeblommebukett till min alltid snälla och trevliga granne som legat på sjukhus.

Komplett middag fanns i frysen så jag har även hunnit med ett städrace i garaget och åkte till återvinningen trots att jag blev dyblöt i spöregnet. Skönt att åtminstone rensa bort yttre synliga bekymmer.

Bekymmer är ingen bristvara. Det största är den förbannade skolan som inte ens inser vilka pedagogiska utmaningar som ingår i en lärares uppdrag. Eftersom det ligger utom min makt att göra något åt saken är vanmakten en daglig följeslagare. Jo, rektorerna och lärarna har lyssnat, nickat och skrivit viktiga anteckningar i alla år, men sedan har det inte hänt någonting. Intresse, förståelse och engagemang lyser med sin frånvaro.
Det måste vara kränkande behandling om något.