Spökeritid
Det har varit en lugn och skön dag eftersom det dataprogram jag använder i de flesta arbetsuppgifter inte fungerar på grund av ett missöde i en stor uppdatering. Nåja, det var bara skönt att ta det lugnt.
Efter jobbet hämtade jag yngsta barnbarnet som i denna stund ligger i min säng på väg in i John Blunds förtrollade värld. Vi har ätit god mat, byggt en båt av en sillburk, ätit godis, läst Scooby Doo och haft besök av ett bus- eller godisgäng. Vi valde så klart godis.
Eftersom barnbarnet tror, eller rättare sagt trodde, att det vandrar omkring zombisar på kyrkogårdarna när det är mörkt, passade vi på att åka dit och tända ett ljus för våra kära som lämnat denna världen. Barnbarnet höll hårt i min hand när vi vandrade på den mörka gången till minnesplatsen och tillbaka till bilen utan att få syn på en enda varelse. Jag tror att han är ganska så lättad över upptäckten. Nu tar jag mig en godis, sa han när vi satte oss i bilen och han har fortfarande inte sagt ett enda ord om hjärnätande zombisar.
Det är så skönt med helg, att få vara hemma och göra det som är viktigast i livet som att till exempel ha en liten halvsovande femåring på sin arm. En stor lycka och helt underbart ljuvligt.