Äntligen

i kväll har även vänsterarmen lossnat från statiska arbetsställningars tvångströja. Har, som jag skrev i tidigare inlägg, valt att stanna hemma för att kurera mig från olidlig spänningsvärk som stjäl energi värre än ett gammalt kylskåp. De här dagarna har jag försökt att göra allt annat än statiskt arbete, rört på mig, böjt och sträckt, lyft och klättrat och faktiskt så har det gett positivt resultat både i kropp och garderober.

I kväll är jag riktigt trött och har precis avnjutit några kex med illaluktande men ljuvligt god ost samt ett halvt glas vin därtill. Nu inväntar jag bara att unge herrn ska komma hem så att han får haka på ett fönster som varit på omkittning hos glasmästaren. Jag försökte göra det själv men si det gillade inte mina armar. Denna och fem veckor framåt har vi tidiga morgnar här i huset eftersom unge herrn är på praktik. Varje morgon är en pärs, men skam den som ger sig.