Tråktrist

Det är bara jag och Lisa som jobbar denna vecka och Lisa hon kör med polermaskinen så korridorgolvet blänker som en spegel. Jag har äntligen fixat listorna till studieförbunden. Trist, men nu är det gjort. Mina gamla ögon blir jättetrötta av att ena sekunden ställa in sig på dataskärmen och i nästa sekund på pappret framför mig. Vid dagens slut känns dom ömma och stora som bandybollar.

Vädret är grått och jag småfryser fast jag har både tröja och kofta på mig. Det är väl också åldern.


I morgon är det dags för återbesök i Sunderbyn. Det har redan gått ett år sedan operation. Den 23 mars är min pånyttfödelsedag. Det är helt otroligt hur förändrat livet har blivit i och med viktnedgången. Det mest positiva förutom att min kropp orkar mer är att jag inte behöver få ångest varje gång jag råkar titta mig i en spegel. Inte för att jag har blivit vackrare på något sätt utan för att kroppstorleken är inom det så kallade normal BMI. Att vara fet måste banne mig vara nutidens spetälska.

Nu önskar jag bara att mitt pengakonto på något överraskande sätt ska växa till sig så att jag kan shoppa loss ordentligt.