När ödet så vill

Har varit på 7-årskalas och njutit av mina små gullungar. Hemfärden i iskall bil och för lite kläder fick mig att tänka på att det inte skulle vara möjligt att överleva i detta klimat utan en värmekälla i någon form. Ångestframkallande att livsvillkoren hänger på en sådan skör tråd. Mitt hus skulle inte vara beboeligt ens tio timmar om det blev ett längre elavbrott. Har lott i postkodlotteriet så en penningvinst samt en lyxig Volvo är varmt välkommen. När turen väljer mig ska en braskamin installeras och bodan byggas ut med en vedbodsdel. Förutom värmen saknar jag livskvalitetsfaktorn att koppla av framför en sprakande brasa. Jag är så urless på kylan som aldrig vill ta slut. Less på nästan allt faktiskt. Kylan tar udden av det mesta.
Snälla sol värm upp våran frusna värld, locka upp scillorna längs garageväggen och sök dig in in genom mina dammiga fönster och belys vartenda dammkorn så kanske jag kommer igång med vårstädningen.