Usligheter

Måndagen avklarad. Blev blixtuppstigning 07.30 och som genom ett under var både unge herrn och jag på rätt plats klockan 08.00. Hela dagen har gått i otakt. Orkade inte laga någon rejäl middag utan det blev hamburgare till ungdomen och en filtallrik till mig själv. Just nu sitter jag och proppar i mig kex med apelsinmarmelad till kaffet. Inte sunt för en diabetiker. Sänder en tacksam tanke till insulinets uppfinnare.

Två timmar senare:
Apelsinmarmeladen fick blodsockret att stegra sig till över 20 och jag däckade tills en extra insulindos gav mig orken tillbaka. Det finns anledning att undra vad det är för fel med mig som utsätter min kropp för det dödliga vita sockret. Inte ens bilder på amputerade ben och ruttnande blåsvarta tår avskräcker tillräckligt.
En gång när jag var inlagd på sjukhuset placerades jag i en sal tillsammans med en gammal dement kvinna som hade diabetes. Hennes ena ben var amputerat och på benet som var kvar spretade svullna halvruttna tår åt alla håll. Skitäckligt. Luften kändes pestsmittad och jag hatade kärringen som dessutom var argsint och svårhanterlig. Jag drog för draperiet så jag skulle slippa se henne och då skrek hon och undrade vad hon gjort mig. Jag drog täcket över huvudet och i mitt stilla sinne undrar jag om det fortfarande ligger kvar över mig, kanske som en sköld mot den grymma verkligheten.

Dagens lunch var däremot nyttan själv. Lillemor bjöd på mustigt god älgfärssoppa med massor av grönt. En klok dietist uppmanade mig att fokusera på det som blir rätt. Måste försöka plocka fram den uppmaningen lite oftare för att inte drunkna i misslyckanden.