Usligheter
Två timmar senare:
Apelsinmarmeladen fick blodsockret att stegra sig till över 20 och jag däckade tills en extra insulindos gav mig orken tillbaka. Det finns anledning att undra vad det är för fel med mig som utsätter min kropp för det dödliga vita sockret. Inte ens bilder på amputerade ben och ruttnande blåsvarta tår avskräcker tillräckligt.
En gång när jag var inlagd på sjukhuset placerades jag i en sal tillsammans med en gammal dement kvinna som hade diabetes. Hennes ena ben var amputerat och på benet som var kvar spretade svullna halvruttna tår åt alla håll. Skitäckligt. Luften kändes pestsmittad och jag hatade kärringen som dessutom var argsint och svårhanterlig. Jag drog för draperiet så jag skulle slippa se henne och då skrek hon och undrade vad hon gjort mig. Jag drog täcket över huvudet och i mitt stilla sinne undrar jag om det fortfarande ligger kvar över mig, kanske som en sköld mot den grymma verkligheten.
Dagens lunch var däremot nyttan själv. Lillemor bjöd på mustigt god älgfärssoppa med massor av grönt. En klok dietist uppmanade mig att fokusera på det som blir rätt. Måste försöka plocka fram den uppmaningen lite oftare för att inte drunkna i misslyckanden.