Minus 25
Idag åkte chefen och bland annat min dotter iväg till Afrikas värme. Lyckostar! fast det är dom värda. Det är förvisso ingen solsemester utan blir nog en rätt så krävande och intensiv jobbvecka med både trevliga och tragiska upplevelser.
Chefen blir borta i princip en hel månad och för min del innebär det med all säkerhet en del extrajobb, fast det känns roligt att kunna ställa upp.
Det har hänt en del sista tiden. Det mesta är positivt. Det har varit väldigt lugnt här hemma. Unge herrn har tagit sin första körlektion på bilskolan och uppkörning är redan bokad. Käraste Evelina har kommit till rätta i sin lya. Jag har fått klar bokföring och kassarapport, vilket varje år är segt som tjära. I morgon ska revisorn gå igenom bokföringen.
Livet rullar på och jag försöker halta med så gott det går. Mobbningen jag skrev om i tidigare inlägg fortsätter att engagera. Skolan har nu svarat på skolinspektionens frågor och nog undrar jag hur lärare rent generellt är funtade då de svarar att de inte hade en aning om att det förekom mobbning, trots att det pågått i nästan tre år och varit åtskilliga möten om saken ...... När jag skriver generellt så syftar jag på skolinspektionens skrämmande rapporter om hur lärare faktiskt väljer att inte se och att skuldbelägga den mobbade. Samtidigt läser jag i lärarnas tidning att de anser sig värda högre lön. Det rimmar lite illa.